Dessa mycket exalterande ord skreks ut av en amerikansk tjej på typ fem år utanför Gustav III teatersalong.
Jag tänker inte så mycket på det längre, men lillfröken springer runt i sin prinsessklänning och tiara så snart hon får chansen. Och chanserna är de dagar hon int är på dagis. På något mystiskt vis blir alltid klänningen så smutsig på söndag kväll att den bara måste tvättas och det tar lång tid att tvätta den. Så lång tid att den aldrig brukar bli klar förrän fredag eftermiddag. Konstigt det där....
Jag ska redan nu be Gripsholms slott om ursäkt, men jag visste faktiskt inte att man inte fick ta kort där inne. Förlåt!
Idag var dagen då det var dags att faktiskt gå in i slottet. Mannen jobbade och jag packade barnen i bilen och åkte de långa säkert 1400 metrarna till slottet. Inez blev grymt besviken. Törnrosa var inte där. Sur och trumpen gick hon runt i prinsessklänning och tiara men nöjde sig tillslut med att konstatera att
- där sitter Törnrosa och vilar ibland...
- ja hjärtat, det gör hon.
- och läser om sig själv.
Det som VI däremot förgyllde var alla turister som blev exalterade över lilla frökens outfit och hon blev stoppad och fotograferad överallt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar