Snor & slem

Vi har varit och hälsat på nattakuten i Eskilstuna. Tyvärr var det inget mysbesök. Sixten har varit snorig och hostig, eller ja, det har vi alla varit. Han har dessutom varit lite rosslig i lungorna sedan han föddes. Det har kommit och gått och barnläkaren på BVC har konstaterat att det inte är astma utan bara slem som ligger och irriterar. Detta slem var anledningen till vårt nattbesök.

Jag vaknade av att Sixten hostade värre än vanligt. Han var också snabbandad och pipig i lungorna, men han verkade inte påverkad och slö. Vi ringde 1177 och deras svar var "Åk, åk till akuten. NU!" Sagt och gjort - 01.30 packade jag in Sixten i bilen, Magnus fick vara hemma med Inez. På akuten tog de sänkan, feber, lyssnade på lungor och hjärtat, kollade syremättnaden i blodet och satte EKG. Lungorna var rossliga och pipiga men allt anat var OK. Skönt! Läkarna (ja, vi hade både överläkare och underläkare + sjuksköterska och undersköterska hos oss) tog beslutet att testa att "puffa" honom med adrenalin och syrgas, om det hjälpte skulle vi slippa att bli inlagda. Han tyckte det var urkul med "puffandet" (satt och skrattade) och försökte att äta upp hela "puffmunstycket". Ingen medicin kom utanför :)  Adrenalinet och syret gjorde det som det skulle och Sixten somnade som en stock efter ett par minuter, så vi slapp att bli inlagda.

Läkarna tror att han fick i sig något under förlossningen som ligger kvar, men det har inget att göra med HUR vår förlossning gick till. Det var ju inte den smidigaste av födslar. Varken för mor, son eller personal. Vet inte hur vanligt det är att barnmorskorna står och skäller på överläkaren inför patienten att han var för sen med sugklockan samtidigt som han syr ihop patienten och de andra läkarna försöker få liv i barnet. Hursomhelst! De tror att vi kommer att få komma in och puffa honom fler gånger och att besvären förmodligen kommer att växa bort.

Våra nya vänner!