onsdag, december 14, 2011

Lucia

Som alla andra småbarnsföräldrar stod vi också och frös ute igår och titta på när barnen åt upp tärnljusen och sjöng i spontan stämmor. Och ändå står man där och tycker att det är så fint, för det var det. Inez kommentar om det hela var:

"Jag väntade jättelänge på att få sjunga. Men jag sjöng inte."

Det var som sagt kallt och blåsigt och inte ens den medhavda kaffetermosen kunde hålla oss kvar när regnet började falla fem minuter efter sångavslutet. Men Inez tyckte att det var hur kul som helst och jag har aldrig sett henne stoltare än under sången. Som hon inte sjöng.





Hemma! Det tar på krafterna att fira.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar